Omni från Vegandis berättar om sin planet och vårt ursprung
Idag är det fullmåne och partiell månförmörkelse i det föränderliga lufttecknet Tvillingarna. När det är fullmåne är Solen och Månen på motstående sida i Zodiaken så Solen är därför i Skytten nu. Men Solen är också i den kraftigt transformerande Ormbärarens energi. Till råga på allt bildar Norra Månnoden (dit vi är på väg) en konjunktion till Månen (känslor) och Södra Månnoden (där vi kommer ifrån) en konjunktion till Solen (ditt innersta, verkliga jag). Det är med andra ord ett spännande möte av det gamla och det nya på himlavalvet. Jag hörde nyligen att man skulle kunna kalla Tvillingarna för ”skywalker”. Mycket intressant.
Jag åker upp till Omni igen. Född Tvilling är jag nyfiken och vill gärna lära känna honom mer och höra varifrån han kommer. Jag landar på kommandobryggan där han står med händerna bakom ryggen och övervakar arbetet. När han ser mig kommer han fram till mig och säger:
”Välkommen Lena. Jag kände på mig att du var på väg. Vad kan jag hjälpa dig med?”
”Hej Omni. Jag blev så nyfiken på var du kommer ifrån. Har du möjlighet att berätta det för mig?”
”Ett ögonblick bara.
Han vänder sig om och säger högt till alla som jobbar där, de flesta mycket lika oss människor medan några inte är det.
”Zoratis, du har befälet.”
Jag ser en blågrön människoliknande person med ovanligt stora ögon titta upp och nicka innan han ställer sig där Omni stod när jag kom dit.
Omni vänder sig till mig igen och visar med handen mot en dörr. När vi passerat den ljudlösa skjutdörren går vi längs en korridor vars ena sida nästan helt består av fönster. Jag ser Jorden och långt där borta Månen. Det är en mycket vacker syn. Jag har alltid tyckt om att vara i rymden.
Vi går in i ett rum med ett bord och ett antal stolar. Här finns inget fönster men något som ser ut som en stor platt-tv täcker nästan hela den bortre väggen. Jag gissar att på den finns inga kanaler som visar såp-operor, om man nu inte kallar skeendet på Jorden just nu för en såp-opera. Vi sätter oss och Omni börjar sin berättelse.
”Jag kommer från en planet som heter Vegandis i Svanens stjärnbild. Vår Sol är en stjärna som ni kallar Albiero och vi valde att döpa det här skeppet till det när det var byggt, då de flesta som jobbar här kommer från Vegandis.”
”Vegandis? Det påminner mig om Vega, den största stjärnan i Lyrans stjärnbild.”
”Ja, Lyran ligger väldigt nära vår planet. Många på Vegandis härstammar från någon planet i Lyran. Långt tillbaka i alla fall.”
Här ser jag att han rynkar pannan lite.
”Men inte nu?”
”Nej, nu har vi inte samma kontakt med varandra. Nu är det mer på ett opersonligt och arbetsmässigt sätt.”
”Men så var det inte långt tillbaka?”
Nu reser sig Omni upp och börjar gå runt i rummet. Det är tydligt något han har jobbigt med.
”Förlåt mig. Du kanske inte vill berätta och då behöver du inte det.”
”Det är helt ok, Lena. Jag har vetat att den här dagen skulle komma och jag var inte förberedd på att jag faktiskt fortfarande är känslomässigt berörd av det här.”
”Ok, men berätta bara det nödvändigaste. Kan du det?”
”Ja, det har du rätt i. Jag behöver ju inte förlora mig i alla detaljer om oss, bara berätta det som har betydelse för dig och er på Jorden. Ok. För länge, länge sedan var det som ni kallar Svanen och Lyran mycket sammansvetsade och levde tillsammans som en enda stor familj. När det så blev dags för Jorden att befolkas blev vi så glada att bli utsedda till att medföra vårt dna till er befolkning. Vi såg med glädje hur ni utvecklades och var där ibland och tillförde något som hjälpte er på traven. Det kunde vara att skapa eld, hjulet eller något sådant.”
”Det låter ju bra.”
”Ja, det var bra. Länge. Men så kom en dag när några som vi inte är så goda vänner med, ett reptilsläkte, landade på Jorden och de var inte så snälla med er.”
”Oj, det lät inte bra.”
”Nej, varken för er eller för oss.”
”På vilket sätt var det inte bra för er?”
”Vi kom inte överens hur vi skulle hantera det som hände. Vi insåg att vi hade tre val: låta allt utvecklas hos er utan inblandning, ge er vapen att försvara er med eller ta till våld och jaga bort reptilerna själva.”
”Vilken knepig situation.”
”Ja. Vi splittrades. Lyran och Svanen blev separerade genom den här frågan. De inom Lyran som valde vår sida flydde till vår planet.”
”Blev det krig mellan er?”
”Nej men en hel del nya lagar och regler infördes vilket gjorde att vi inte kunde umgås fritt som tidigare.”
”Ok, vad var det ni inte kom överens om?”
”Vi ville se hur det utvecklades på Jorden och vänta med att ingripa på nåt sätt om det inte var i allra yttersta nödfall.”
”Och Lyran, de ville nåt annat. Vad ville de?”
”De ville ge er vapen.”
”Vem vann er dispyt?”
Omni var tyst en stund så jag gissade vad han skulle säga och sen sade han sammanbitet:
”Lyran.”
Jag var tyst. Lät det sjunka in och lät Omni bestämma när han ville ta upp berättelsen igen. När han gjorde det pratade han väldigt fort.
”För att göra en lång historia kort: Lyran och Svanen är förenade i samma enhet när det gäller Jordens angelägenheter inom Galaktiska Federationen men inte i annat. Lyran genomdrev sin ståndpunkt att ge er vapen och föreslog det till Galaktiska Federationen. Några fanatiker inom Lyran kunde inte vänta på det officiella beslutet utan tog saken i egna händer och försåg er med vapen som ni egentligen inte var mogna för. Ni förlorade striden med reptilerna och allt det här har betydelse för hur det är nu på er planet. Den här händelsen skapade misstro mellan Svanen och Lyran och gjorde att vi propsade på att ha egna övervakningsskepp. På det sättet kan vi agera mer utifrån Svanens syn på saker och ting. Inom Galaktiska Federationen och alliansen Svanen-Lyran förstås. Vi har också möjlighet att i viss mån hålla koll på att Lyran gör detsamma och inte äventyrar eller överskrider våra befogenheter.
”Ok, om jag har förstått det rätt. Ni övervakar Jorden på uppdrag av Galaktiska Federationen och övervakar Lyran så att de följer alla regler och beslut Galaktiska Federationen bestämt om Jorden?”
”Helt korrekt.”
”Det var intressant. Så allt är inte helt frid och fröjd här heller. Fast ni är i högre dimension än oss, nu i alla fall, så har ni också olika uppfattning om saker och ting.”
”Naturligtvis. Även om regelrätt krig mycket sällan förekommer i högre dimensioner kan olika uppfattningar förekomma. Precis som hos er. Ni är ju släkt med oss. Vi är individer långt upp i dimensionerna.”
”Ok. Det här hade jag inte väntat mig. Jag behöver smälta den här informationen. Vi kan väl prata om något annat. Kan du berätta mer om din planet?”
”Det gör jag gärna.”
Omni är lugnare nu när han har fått berätta det som var tungt. Han kommer och sätter sig igen innan han börjar beskriva livet på Vegandis.
”Vår planet har nästan helt tropiskt eller subtropiskt klimat. Inga poler, is eller vinter. Vatten finns rätt mycket men inte så mycket som på Jorden. Det finns djur, en del liknar mycket de som finns på Jorden medan andra är väldigt olika. Vi bor i mindre samhällen och kommunicerar verbalt och/eller telepatiskt mellan varandra inom samhället där vi bor. Husen påminner lite om dem som brukar beskrivas finns i Agartha – den inre Jorden – de är runda, oregelbundna och har bara det nödvändigaste för vi är mycket utomhus. För kommunikation mellan samhällena har vi kommunikationscentra där vem som helst kan ta kontakt med vem som helst på planeten. Vi går inte omkring med var sin telefon som ni gör. Tekniken är helt ofarlig och påverkar inget levande negativt. Samhällena är mer eller mindre självförsörjande och har utbyte av varor eller sällskapliga sammankomster ett par gånger per år med en eller flera andra samhällen. Viktiga beslut som rör hela planeten får alla vara med och tycka kring. Majoritetsbeslutet gäller och det finns inga ledare, bara verkställare av folkets beslut. Vi har inga regelrätta skolor utan barnen är med i samhällets skötsel från tidig ålder och efterfrågar själva det de vill fördjupa sig i. De som visar fallenhet eller vilja att vidareutbilda sig inom teknik, rymden eller diplomati får det och sedan erbjuds de jobb på t ex ett sådant här skepp.
”Det låter helt fantastiskt. Det skulle vara kul att besöka din hemplanet.”
”Det kanske vi kan ordna. Jag skulle tro att fram på våren/sommaren 2021, när det har lugnat ner sig lite för er på Jorden, då kan du och Evelina – som du kallar henne – åka dit. Jag kanske till och med följer med, vem vet.”
”Underbart, tack så mycket. Det ser jag verkligen fram emot.”
”Din fysiska kropp är hungrig, märker jag. Det är nog dags för dig att äta frukost nu.”
”Ja, det tror jag med. Tack så mycket för att jag fick komma och träffa dig och höra dig berätta var du kommer ifrån.”
”Det var roligt att du kom. Vi ses.”
”Ja, det gör vi. Hej då, Omni.”
”Hej då, Lena.”
Jag landar snabbt i min kropp. Det är hög tid att äta frukost. Det är bara några minuter kvar innan fullmånen når sin maximala kraft. Det som slår mig är att historia är en god källa till att förstå varför det är som det är nu och vad som händer nu. Under förutsättning att historian är sann förstås. Jag tänker på skillnaden mellan våra länder vad gäller historia-undervisningen i skolan.
Kärlek kommer man långt med men hur ska vi kunna förstå varandra om vi inte vet varifrån vi kommer?
Vill du kontakta mig når du mig lättast via epost: lena.ellingsson@lenaellingsson.se
Jag finns på facebook: Lena Ellingsson
Gilla min sida på facebook: The Inner Source
Gilla min sida på facebook: Lena Maria Ellingsson – The Peaceful Warrior
Följ mig på instagram: lifecoachlena
Följ mig på instagram: lenamariaellingsson