En unik händelse utspelade sig strax efter påsk 2023. Knyttflytt med hjälp av drakarna.
Carina i Sälen hörde av sig.
Hon hade råkat ut för att ha blivit stoppad av polisen när hon körde genom en rondell. Två gånger inom fem dagar och båda gångerna med blåljus vilket blev något dramatiskt för Carinas kund som satt i taxins baksäte.
Jag kände in energin i rondellen och kände en tung markbunden och kraftigt negativ energi och att den var alldeles för kraftfull för att något enstaka medium skulle rensa det.
Cecilia kände också in energin i rondellen och kände samma sak. Det var ett mycket stort jobb.
Carina berättade om händelserna i rondellen för Birgit som också kände in området och upptäckte att den hade att göra med omkring 700 knytt, eller småfolk, som var väldigt förbittrade över vägen, rondellen, affären och matstället som fanns där. De ställde till med allt ofog de kunde för att visa sitt missnöje. Men de kunde tänka sig att flytta på sig.
Carina ringde till Cecilia för att berätta det här fredagen den 21 april 2023 och då hon befann sig hos mig (vi höll på att lägga kristallgrids) satte hon på högtalaren. Cecilia och jag fick då höra vad Birgit fått till sig och vi började fundera hur i hela friden man flyttar på 700 knytt.
Då hör jag en kraftfull röst i mitt inre:
– Drakarna.
Jag sa det högt och blev lika förvånad som Carina och Cecilia. Vadå, drakarna tänkte vi alla tre?
Jag frågade den enorma drake som patrullerar utanför mitt hus för jag hade känt igen hans röst. Han förmedlade att han och hans kompisar kan bära knytten på sin rygg.
Ok?
Men vart skulle de flytta?
Carina kom på att nedanför hennes bostad fanns ett något vildvuxet skogsparti med en dal och en bäck längst ner. Det var svårtillgängligt för människor och där borde de få vara ifred.
Nästa steg var att fråga knytten om de kunde tänka sig det. Jag skickade en förfrågan och fick kontakt med en talesperson för knytten. Det lät som det var ok så vi bestämde att göra det dagen efter.
Dagen för flytt kom och jag flög dit med mina kraftdrakar och den enorma draken. Cecilia flög dit med sin drake. Väl på plats lade sig alla utom den enorma draken platt på den stora parkeringen vid affären och matstället. De låg blick stilla med svansarna mot skogen. De låg där upp mot en halvtimme för att låta knytten vänja sig vid dem.
Innan flytten hade jag samtalat med drakarna om hur flytten skulle kunna ske på ett så tryggt och säkert sätt som möjligt. Vi bestämde att skapa lådor utan lock som vi kunde spänna fast runt drakarna. Ena sidan mot svansen skulle vara öppningsbar så att de kunde gå in där. Sagt och gjort, vi skapade eteriska lådor och satte dem på plats när tiden för flytt närmade sig.
Knyttens talesperson stod i skogskanten med sin långa vandringsstav.
Jag gick fram till honom och hälsade. Han nådde mig till midjan och liknade nästan en jultomte fast i gråbruna toner. Bakom honom fanns knytten, i alla möjliga storlekar och fasoner. De allra minsta var som en trollslända i storlek och hade vingar. De stod i oordnade grupper och leder, knuffades och smågruffade. De kändes väldigt busiga och villiga till äventyr. Det fanns inget ont i dem men jag kunde förstå hur deras gemensamma missnöje hade vuxit till en nästan fristående energi som livnärde sig på knyttens irritation över intrånget i deras värld.
Ok, tiden var inne för flytt och vi öppnade dörrarna på lådorna. Knyttens talesperson höjde sin stav och ropade till knytten att klättra upp på drakarna och gå in i lådorna. De var något tveksamma i början, de mest modiga gick först och sedan kom resten försiktigt efter. Kvar blev ett antal mycket blyga och osäkra knytt.
När jag nämnde det här för de andra föreslogs det att Carina, som fanns där i sin bil i fysisk form, kunde öppna dörrarna och bjuda in dem som tyckte det var för läskigt att flyga drake. Ett tjugotal klev in i bilen till Carina.
Så var alla klara. Dörrarna stängdes och drakarna reste sig sakta och påbörjade flygningen. Carina stängde dörrarna, startade bilen och körde i förväg. Hon visade vägen och stannade på ett lämpligt ställe där det fanns ett skoterspår som ledde ner i dalen. Carina öppnade bildörrarna, drakarna landade och lade sig platt. Det var en häftig syn att se knytten välla ut och ner i dalen efter skoterspår och på skaren.
Talespersonen stannade kvar till sist, höjde sin stav och tackade oss innan han också kilade iväg efter sina vänner.
Carina, Cecilia och jag var mäkta förundrade över hur smidigt allt gått. Vi tackade drakarna för hjälpen, avlägsnade de eteriska lådorna och påbörjade vår flygning hem. Vi kom överens om att återkoppla med knytten två veckor senare.
Innan två veckor hade gått hörde Carina av sig. Hon kände på sig att något inte stämde och fick till sig att det var knytten. Jag tog kontakt med knyttens talesperson och han verkade nöjd att meddelandet äntligen nåt fram, att de ville prata. Jag frågade vad det var och han meddelade att det var mycket bråk bland knytten.
– Blev det inte bra att flytta till det där stället? frågade jag.
– Jo, det är nog bra här. Vi har gott om plats och de knytt som finns längre bort stör oss inte.
– Men vad är det då som är problem?
– Knytten bråkar om vem som har rätt till vilket träd eller vilken buske och vem som vill vara träd-ande till vilket träd. Jag når dem inte, de lyssnar inte på mig.
– Ok, jag tror vi kan göra ett försök och se om vi kan lösa problemet. Vi ses till helgen när Carina, Cecilia och jag har möjlighet att ta itu med det här.
– Det blir bra, vi ses då.
När helgen kom flög vi till dalen igen med några av drakarna. Den enorma drake som patrullerar huset där jag bor cirklade över dalen och gjorde en del dykningar som om han skulle landa. Knytten slutade genast att bråka sinsemellan. När de insåg att drakarna inte var där för att göra dem illa började de lugnt och sansat att diskutera vem som skulle ha hand om vad i dalen. Fast de sneglade då och då på drakarna, som om de inte riktigt litade på dem.
Problemet var snabbt avklarat och knyttens talesperson var mycket tacksam. Vi kom överens om att checka av vid midsommar igen.
När vi checkade av vid midsommar var allt frid och fröjd. De verkade ha etablerat sig fint och det var bara lite kortvariga smågruff mellan de små halvvilda knytten. Precis som deras natur är.
Jag har återgett händelsen så som jag minns den och jag har tillstånd av alla inblandade att återge deras förnamn.
Du når mig lättast på e-post: lena.ellingsson@lenaellingsson.se
Jag finns på facebook: Lena Ellingsson
Gilla min sida på facebook: The Inner Source
Gilla min sida på facebook: Lena Maria Ellingsson – The Peaceful Warrior
Följ mig på instagram: lifecoachlena
Följ mig på instagram: lenamariaellingsson
Jag finns på Telegram: Peaceful Warrior Lena Ellingsson