Jag fick uppleva ett spännande uppdrag med drakar inatt
Drakryttare
Hösten 2018 fick jag veta att jag är drakryttare. En kort tid innan hade jag så smått börjat undersöka det här med drakar och när jag fick veta att jag var ryttare bjöd jag in drakar och det dröjde inte länge innan den första dök upp. Försiktigt närmade den sig för att inte skrämmas. Den var stor. Har du sett filmen ”Eragon” så kan du få en uppskattning om hur stor den är. Eragons Saphira är av samma storlek.
Genom åren har fler och fler drakar dykt upp och två av dem har jag ridit på, oftast på nattliga uppdrag. Häromdagen dök en ny drake upp och henne är jag mycket nära, mycket mer än de andra. De tidigare drakarna kom från femte eller sjunde dimensionen men den här draken kom från nionde. Jag har ända sedan jag fick min healing i nionde dimensionen känt mig hemma där så det kändes verkligen som om jag träffade en mycket kär vän efter många, många år när den här nya draken dök upp.
Uppdrag med drakarna
Igår kväll, innan jag skulle lägga mig, bläddrade jag runt bland inläggen på Telegram och började lyssna på ett ljudklipp med lite bilder. Ljudet som hördes var skräckslagna barn som skrek av fasa och det hördes som om det kom från marken under husen. Filmaren rörde sig mot husen och ljudet och hamnade i källare med väggar som slagits ut och tunnlar var utgrävda under husen. Efter ett tag upphörde ljuden men filmaren letade vidare och i ett hål i botten på en tunnel såg man barnkranier.
Jag blev väldigt arg och bestämde mig för att försöka göra en insats för barnen. Efter min vanliga, men något förkortad, kvällsritual bad jag alla mina drakar följa med på ett räddningsuppdrag. Jag klev upp på min nya drake och vi flög iväg. Jag vaknade abrupt i min kropp igen efter ett par timmar.
Jag kände hur jag landade på en hård och jordig mark, slog hårt i marken och rullade runt. Jag hade knappt hunnit rulla färdigt innan jag hade alla mina drakar hos mig.
– Hur gick det, Lena?
– Jotack, det gick nog bra. Mörbultad men ok.
– Vi har nog arbetat färdigt för inatt, du behöver vila nu.
– Jag tror det jag också.
Vi flög hem igen och jag somnade. Vaknade med en mycket värkande höft, mer värk än vanligt.
Efter jag hade stigit upp började jag tänka på min upplevelse och minnas mer och mer från nattens eskapad. Marken jag landade på var hård, jordig och fullkomligt slät. Slätten bredde ut sig åt tre väderstreck men det fjärde, från det håll jag kom, där syntes en lång sträcka med tät vegetation i brant uppförsbacke. Här och där syntes träd som var mörkt gröna. På håll var det svårt att se om det var löv- eller barrträd. Någonstans i den där backen fanns en öppning till en tunnel. Jag fick känslan av att jag satt på botten av en stor uttorkad sjö.
Vi hade hamnat i en intensiv strid, en fälla utlöstes och draken jag satt på gjorde en häftig manöver för att skydda mig men jag var inte beredd. Jag kastades ur sadeln och landade långt ute på slätten. Jag fick också veta att vi hade övervunnit de flesta därinne och att Alliansens specialstyrkor kom och tog över. Det gick lätt för dem att ta hand om resten och barnen blev räddade. Galaktikerna hade uppmärksammat vad vi gjorde och meddelade Alliansen.
Jag frågar min drake om hon vill säga några ord och hon meddelar följande:
Rapport från en drake
”Kära vänner
Jag säger kära för det är vad ni människor var till oss drakar innan nedstigningen skedde.
När Atlantis föll och ni människor blev ”degragerade” medvetandemässigt blev ni rädda för oss. Vi valde då att gå upp i frekvens för att inte synas och skrämmas. Men vi har alltid funnits här och sett vad ni har varit utsatta för. Nu när ni börjar gå upp i frekvens börjar fler och fler se oss igen och ni ryttare drar till er era drakar igen.
Många tunnlar har rensats och förbindelserna mellan dem har brutits men det finns fickor av tunnlar här och där på Jorden ännu och det kommer att ta ett tag innan allt är rensat. Vi drakar har möjligheter att se fällor som utomjordingarna har satt in i många tunnlar och grottor. Utomjordingarna är borta men fällorna är kvar och ni människor kan gå rätt in i dem. Där kommer Galaktiska Federationen och vi drakar in i bilden. Vi kan upptäcka fällorna och förstöra dem så att ni kan gå in och rädda barnen. Natten som var, när Lena och jag jobbade tillsammans med några andra drakar i en tunnel, utlöstes en fälla och jag hann precis kasta mig undan för att skydda Lena men hon slungades tyvärr ur sin normalt så säkra sadel.
Det här får mig att inse att vi var nog lite ivriga på att göra en insats, jag borde ha kommit ihåg det. Det är väldigt uppskattat att fler ställer upp med att rensa tunnlar och räddar barn, men det vore bra att vara fler till antalet varje gång av säkerhetsskäl och kanske även meddela Alliansen vad som är på gång, så de inte behöver upptäcka det själva. Nu gick det bra, de kom i tid och tog över. Erfarenhet är den bästa läraren, så även i det här fallet.
Hoppas vi ses framöver. På ett räddningsuppdrag eller vid reparation av meridianer.”
Lena Ellingsson lördag 17 december 2022
Du når mig lättast på e-post: lena.ellingsson@lenaellingsson.se
Jag finns på facebook: Lena Ellingsson
Gilla min sida på facebook: The Inner Source
Gilla min sida på facebook: Lena Maria Ellingsson – The Peaceful Warrior
Följ mig på instagram: lifecoachlena
Följ mig på instagram: lenamariaellingsson
Jag finns på Telegram: Peaceful Warrior Lena Ellingsson