Rådsmöte 8 del 2 fortsätter direkt efter del 1 avslutats
– Jo, jag blev jätteglad för jag insåg att det jag upplevt som ondska var i själva verket alla rädslor jag burit på. Känslan av tomhet kom sig av att det var så tomt där alla rädslorna befunnit sig. Jag blev så lycklig för jag insåg att nu kunde jag fylla tomrummet med så mycket glädje, kärlek och tacksamhet. Dessutom var jag så lycklig över att jag inte hade behövt kämpa själv. Kära Sananda och Ärkeängeln Michael hade hjälpt mig.
– Det är så underbart att höra dig berätta, säger Unis. Vi har följt hela din resa och var så glada för din skull. Nu kan även andra förstå att de inte behöver göra hela jobbet själv, de kan få hjälp. Men de måste be om det.
– Visst är det fantastiskt, svarar jag lyckligt.
– Det är verkligen fantastiskt. Du är nu redo för högre energier, säger Toren, och högre dimensioner. Vi börjar här och du kan själv, tillsammans med Alhena, resa till andra ställen. Förresten, har du märkt att energin nu håller sig utan att gå ner så mycket och det tackar vi för, för utan din hjälp hade vi inte lyckats med det.
– Varsågod. Jag är så tacksam att få hjälpa till. Nu är jag nyfiken, vad menar ni med högre energier och högre dimensioner?
– Det är dags att ta ner mer energi till templet. Vi börjar med att förena våra händer en kort stund för att verkligen vara i kontakt med varandra.
Jag sträcker ut mina händer åt båda hållen och möter händerna från mina stols-grannar. Det går nästan stötar genom mig när energin förenas i oss i rummen. Så släpper vi taget, lägger händerna i våra knän, blundar och börjar.
– Fyll er med tacksamhet, hör jag Toren säga.
Jag fyller mig med så mycket jag kan av känslan tacksamhet. Snart blir jag medveten om att i mitten av rummet börjar energi vibrera och bli som en vit, sakta virvlande ”rök”. Det pirrar i min kropp när jag känner hur hög frekvensen är på ”röken”.
– Fyll er med kärlek, säger Toren nu.
Jag fyller mig med så mycket kärlek jag kan och upplever plötsligt att templet försvinner, rådsmedlemmarna försvinner. Nej, de försvinner inte, vi blir ett. Jag blir så hänförande lycklig och så fylld av kärlek att allt annat försvinner. Jag känner ingen rädsla, ingen oro, ingen ilska, ingen frustration. Jag känner bara kärlek, jag är kärlek. Jag ÄR.
Hur länge jag befann mig i det här tillståndet är svårt att säga. Det finns ingen tid. Sakta blir jag medveten om att jag sitter i min stol och det gör de andra också. Vi säger ingenting på en lång stund men förmedlar desto mer till varandra. Ayene är den första som talar:
– Nu Lena är det dags för dig att höja effekten på din Stjärnchakrahealing. Du initierades i dimension nio och förankrades i en mycket hög dimension som vi inte nämner här. Du ska nu få bege dig till den dimensionen och vistas där ett tag för att uppgradera din healing. Vi ses snart.
Så fort hon talat färdigt känner jag hur templet tonar bort, det blir alldeles mörkt och så förnimmer jag en känsla jag känner igen. Det var här min healing förankrades. Då ledsagades jag hit och då kände jag mig liksom en ballong som var uppblåst till bristningsgränsen. Nu reser sig håren på min kropp men jag känner mig inte som en uppblåst ballong. Det borde betyda att min egen frekvens har höjts sedan jag var här sist.
Jag märker ingen gestalt, allt är svart, men jag befinner mig i en underbar känsla av kärlek och tacksamhet. Mina händer börjar hetta och jag förstår att processen är i full gång. Händerna hettar rejält utan att göra ont och jag längtar efter att få använda mina nya ”krafter”, få hjälpa andra i deras utveckling.
Templet tonar fram igen och jag sitter åter på min stol. Det känns som om jag strålar av ett inre ljus och mina händer hettar fortfarande ordentligt. Jag vill gärna använda mig av ”energin”, ge den till någon som behöver och tänker direkt på min familjemedlem som jag så gärna vill hjälpa.
– Du kan aktivera och stänga av din healing när du behöver, förklarar Ayene. Ingenting går förlorat utan den kommer alltid att finnas där när du har behov av den, Lena. Du har nu en högre frekvens än rummet och vi alla här inne tar med glädje emot det du förmedlar nu.
– Det känns inte som jag gör något, jag bara är, svara jag lite förvirrat.
– Det är precis så det är. Alla förmedlar det de ska utan att de gör något. Om de dessutom medvetet bestämmer sig för att förmedla det de ska blir det mycket starkare. Tala om det för dina medmänniskor på Jorden, ber Kinola. Ingen behöver kämpa för att prestera något för att vara värd något. Alla är lika älskade och lika värda, precis som de är.
– Det är så många som behöver höra det. Jag gissar att de behöver höra det många gånger innan de tror på det.
– Det tror jag också, svarar Toren. Men nu tror jag att du är klar för den här gången och vi känner hur gärna du vill återgå till din fysiska kropp och förmedla din healing som nu fått ny styrka.
– Det vill jag verkligen. Tack så mycket för den här gången. Vi ses snart igen.
– Ja, det gör vi Lena. Tack för din hjälp idag.
Alla rådsmedlemmarna tackar mig och säger på återseende. Alhena och jag reser hem och tas emot av de andra på platsen mellan här och där innan jag öppnar ögonen i den fysiska världen.