Rådsmöte 3 där vi talar om krig
När jag kommer fram till templet står rådsmedlemmarna och väntar överst på trappen. De vinkar och går före mig in. När jag sätter mig i min stol sitter alla redan i sina stolar.
– Vad ska vi prata om idag? frågar jag
– Vi ska prata om krig, säger Tonen
– Oj, det var ett allvarligt ämne.
– …och så aktuellt för er på Jorden. Har det någon gång varit fred på HELA Jorden?
– Njae, jag vet inte. På Lemuriens tid kanske?
– Inte ens då, faktiskt men du har nästan rätt. När Lemuriens kultur låg på topp, då var det nästan fred på HELA Jorden, men inte riktigt. Det är det närmaste vi kan komma. Atlantis hade börjat avancera i tekniska framsteg då och en del där började använda tekniken och omoraliska knep för att få makt.
– Okej, jag som trodde att Atlantis också var en högst stående kultur.
– Det var den men det gick överstyr med tekniken och den användes för fel syften. Det går inte använda teknik för att kontrollera Moder Jord, hon slår tillbaka. Det var precis det som hände när Atlantis gick under. Alla som levde på Atlantis tid var inte maktgalna. Du och din man Hasse var inkarnerade på Atlantis liksom din förra man. Du och Hasse har säkert en del minnen därifrån fast ni vet kanske inte att de är därifrån. Efter Lemuriens och Atlantis’ fall ”degraderades” människan till att bara kunna använda en del av sin kapacitet. Du har säkert hört talas om ”skräp-dna” som era forskare kallar det, det är de dna som ”stängdes av” då. Men nu är tiden inne för att ni ska kunna börja använda alla era dna-strängar. Andligheten har exploderat på er planet de senaste 30-40 åren och det finns massor av ljusarbetare nu som, liksom du, är inkarnerade på Jorden för att hjälpa andra att väckas andligen.
– Men vi kommer ifrån ämnet lite, vi skulle ju prata om krig. Varför blir det krig, Lena?
– Rädsla, makthunger?
– Ja, men den största orsaken är er känsla av separation, frånvaro av någonting. Den känslan får ni uppleva i överflöd nu när reklamen av produkter och tjänster översköljer er dagligen. Ni kan liksom inte värja er. Det krävs en stor insikt om vad som pågår samt stort mod för att stå emot. Er känsla av saknad, frånvaro av någonting, försöker ni döva med att skaffa er saker eller uppleva en resa. Lyckas ni döva känslan när ni faller för frestelsen?
– Ja, men bara tillfälligt, svarar jag. Tillfredsställelsen försvinner snabbt efteråt.
– Eller hur? Känslan av separation och frånvaro av någonting grundar sig huvudsakligen i er uppfattning om att ni är skild från det gudomliga men också att ni är skilda från er själva i och med att en stor del av era mänskliga dna stängdes av efter Atlantis undergång. Hänger du med, Lena?
– Ja, absolut. Det här förklara en hel del. Men jag har insett att vi är egentligen aldrig skilda från det gudomliga för ALLT är gudomligt: växter, djur, människor, planeter, luft, vatten, solar osv. Vi är alla ”delar” av det gudomliga och därför är alla EN.
– Ja, du har helt rätt. Men det är inte alla som har kommit till den slutsatsen och det är där du kommer in. Som ljusarbetare. Din uppgift är ju att sprida dina kunskaper, erfarenheter och insikter men också det vi talar om här. Det är vi överens om?
– Helt överens är vi, svarar jag.
– Hur kommer man då tillrätta med krig?
– Ja, inte med våld i alla fall, utbrister jag. Våld föder bara mer våld. Hur löser kloka vuxna barnens bråk i sandlådan? Jo, genom att få dem att prata med varandra, genom att förstå att alla har lika rätt att finnas, vara och leva. Sen får man samsas om resurser som t ex när man startar en bil-pol. Tvättstugor i hyresbostadsområden är ett annat sätt att dela på resurser och det har funnits ett bra tag. Sen blir jag så upprörd över att det vi alla behöver som t ex vatten ska kosta. Varför i hela friden ska det vara så?
– Det förstår vi att du är och det ska vi prata om en annan gång. Den här gången handlade om krig, även om vi kom ifrån ämnet lite här och där tror jag att vi fick med det nödvändiga, eller vad säger ni andra.
De övriga nickar samstämmigt
– Då avslutar vi för den här gången. Ha det så bra nu Lena så ses vi på ett tag igen.
Vi tar farväl av varandra och rådsmedlemmarna kommer ut på trappan och vinkar av Alhena och mig när vi åker tillbaka.