Pusslet är ett meddelande eller en kanalisering jag mottog i sömnen november 1998.
Den natten drömde jag en märklig dröm. Jag träffade en mycket kärleksfull och vis person som visade mig ”Guds Hus”. Det huset var inte som jag anat det skulle vara.
Först fick jag se golvet. Det bestod av en massa ”pusselbitar” men bitarna var inte riktigt som vanliga pusselbitar för dessa överlappade varandra och de överlappade minst två andra bitar. Personen sa: ”Dessa bitar är religioner och trosföreställningar som finns på jorden. Alla hör ihop och har samma mål och grund. De har alla en bit i den stora helheten, den stora sanningen. Ingen har fel men ingen har helheten, bara tillsammans kan hela golvet byggas.”
Golvet var vackert men var det bara en illusion, en dröm om en bättre värld? Jag visste ju hur världen har stridit och fortfarande strider ”i Guds namn” för sin religion.
Min ledare visade mig så grunden av huset, grunden som golvet vilade på.
”Här är grunden som golvet måste vila på för att hålla ihop. Grunden kallas kärlek, villkorslös kärlek. Utan den håller inte golvet ihop. För att kunna känna och ge villkorslös kärlek måste vi släppa vår rädsla. Rädsla föder hat och svartsjuka som leder till stridigheter. De som är rädda tror att andra hotar dem och för att undgå anfall så anfaller de därför först.
Jag kände min skuld och litenhet, skämdes för hela mänsklighetens dårskap. Samtidigt var grunden av kärlek så oändligt vacker att mina ögon fylldes av tårar.
Så byggdes plötsligt huset färdigt inför mina ögon. Väggar och tak kom på plats och vackrare hus har aldrig skådats. I ett guldaktigt skimmer och med diamanters lyster stod så skalet färdigt, ”Guds Hus” där vi alla en gång ska få bo och tillsammans inreda i kärleksfull harmoni.