Mediterade lite innan jag steg upp. Längtade efter att göra en astralresa. Gjorde först triangulering och jordade mig i Jordens stjärna samt skickade ner rötter till Jordens kärna sedan tog jag sats och ”kastade” mig uppåt genom Själens stjärna och vidare uppåt i dimensioner. Jag satsade på nionde dimensionen som jag besökt tidigare och fått initieringar. På vägen upptäcker jag plötsligt att jag inte är ensam. En av mina kraftdjur, ”min” enhörning Alhena är med mig. Ja just ja, hon skulle ju hjälpa mig med mina astralresor. Jag blir nästan generad att jag glömde henne.
Jag kliver upp på hennes rygg och vi fortsätter upp till den ljusa och väldigt vita nionde dimensionen. Jag glider av hennes rygg och dansar omkring där och bara njuter. Ett antal väsen ”promenerar” förbi mig åt olika håll och jag känner deras munterhet över min glädje.
Efter ett tag hoppar jag upp på Alhenas rygg igen och säger: nu åker vi och hälsar på rådet jag har fått höra jag är med i på Plejaderna. Iväg vi åker och det dröjer inte länge förrän vi är där. En stor rund byggnad med pelare möter mig när jag kliver av Alhena. Jag kliver in och jag byter liksom kläder till en lång gråbrun skön klädnad och de andra 11 rådsmedlemmarna kommer mot mig i glädje och utsträckta händer i likadana klädnader. Vi kramas och klappar om varandra, sedan förs jag till min stol. Den är väldigt vacker. Vad det är för material kan jag inte räkna ut, det känns som en blandning av sten och plast. Den formar sig perfekt efter min kropp och är väldigt skön att sitta i. De andra sätter sig i sina stolar och vi sitter i en ring och samtalar. Jag har ju en del frågor.
– Vad gör vi i rådet? frågar jag.
– Vi samtalar och hjälper dig att komma ihåg så att du kan sprida informationen till andra människor på Jorden, svarar de.
– Vad är det jag ska göra, vad är det jag ska förmedla? undrar jag.
– Akashakrönikan är ett ämne, änglar ett annat och även om andra stjärnsystem.
– Ska jag förmedla meddelanden från vänner och släktingar som gått över till andra sidan?
– Lite grann men det är inte ditt huvudsyfte.
– Ska jag skriva en bok?
– Du ska skriva flera böcker. Samla dina skrifter i skrivböcker och i din dator och sammanfoga dem sedan till lämpliga böcker.
– Hur ska jag ge ut dem? Ska jag ge ut dem själv eller via ett etablerat förlag?
– Det fixar sig när det är dags. Du ska koncentrera dig på att skriva.
Jag känner mig sprängfylld och lycklig av all information. Jag känner att jag behöver smälta allt och tackar dem så mycket och ser verkligen fram emot nästa gång vi ses. De följer mig till dörren och vinkar farväl när jag sätter mig på Alhena och åker iväg.
Nu vill jag hälsa på mormor. Det var så länge sedan, tänker jag till Alhena. Hon bor ju inom Plejadernas stjärnhop som också kallas sjustjärnorna. Då känner jag hur vi reser från Taygetas solsystem till Maias solsystem. Så häftigt tänker jag och sen ser jag en välkänd vy. Vi glider över de karga bergen och över den torra slätten mot mormors vita hus. Vi stannar utanför och jag knackar på och går in. Där möts jag av mormors mamma som stökar i huset. Hon ler välkomnande och tänker till mig att jag precis missat mormor. Hon har rest tillbaka till staden där hon studerar. Hon har inte långt kvar till examen nu. Åk till staden, hon blir jätteglad över att få träffa dig.
Vi åker till staden. På vägen möts vi ibland av tysta fordon som glider någon meter över marken. De går fort, väldigt fort men är mycket lätta att styra. I staden är det ganska smala gator men allt är trivsamt även om husen verkar vara ett enda hus överallt. Det syns dörröppningar och fönsteröppningar men det är inga dörrar eller fönster. De vi möter nickar trevligt mot oss, de verkar inte förvånad över att det kommer en enhörning med en jordling på ryggen. De har klädnader som liknar rådsmedlemmarnas men de här klädnaderna är i milda pastellfärger. Mormors mamma hade en liknande. Vi går efter en gata som börjar luta uppåt. Nästan högst upp på höger sida stannar så Alhena i en dörröppning. Jag förstår att mormor är här och jag glider av och går fram till dörröppningen, knackar och går in. Från ett inre rum kommer mormor och när hon ser mig blir hon glad, kommer fram till mig och kramar mig.
– Du kommer äntligen, säger hon. Jag har väntat på dig. Jag visste du skulle komma men inte riktigt när. Men nu är du här. Så roligt. Vår tid ifrån varandra är slut nu.
– Visste du att jag skulle komma?
– Javisst. Vi har alla vetat att du skulle genomgå en speciell erfarenhet men vi visste inte riktigt hur länge den skulle vara. Det blev sex jordår och du kan ju se på mig hur länge det har gått här. Jag har saknat dig men visste du skulle komma och jag trodde nog att du skulle komma innan jag tog min examen.
– Vad har du studerat, vad tar du examen i?
– Jag har studerat multidimensionell teknik. Jag älskar att hitta lösningar på tekniska och miljömässiga problem och nu kommer jag att kunna göra det inom alla stjärnsystem och dimensioner som vi har kontakt med. Det ska bli jättespännande. Efter examen kommer jag att tjänstgöra, liksom en AT-läkare på Jorden, innan jag får en egen tjänst. Jag bad att få göra min ”AT-tjänst” på Ashtar Commands skepp som patrullerar Jorden, det ger mig en stor möjlighet att se vad som hänt sedan jag gick vidare till Maia för att återfödas här.
– Så läckert. Då kommer du kanske att få träffa Torsten, min man Hasses kusin, för när jag fick kontakt med honom var han där.
– Ja, jag vet. Ärkeängeln Michael dyker upp ibland på skeppet också eftersom Jorden är hans ”skötebarn”.
– Vilka häftiga farkoster jag såg när vi red hit. Har du varit med om att ta fram dem?
– Nej, men jag har modifierat dem lite. Här i staden har vi lite andra sätt att förflytta oss.
– Ja, just det. Staden är rätt stor men det är så tyst och lugnt här, luften är lika klar som utanför staden och jag såg bara fotgängare. Hur förflyttar ni er?
– Kom så ska jag visa dig. Vi kan förflytta oss till fontänen på torget, det torg du kom till allra första gången du besökte den här planeten.
Vi går ut ur huset. Mormor hälsar på Alhena och ger henne ett par klappar. Sen går mormor och jag ett par hus bort och går in i en dörröppning. Där inne finns flera alkover. Plötsligt kommer en person ut ur en alkov som alldeles nyss var tom. Jag hoppar nästan till och ser väldigt förvånad ut. Mormor ser roande på min reaktion hälsar leende på personen som kom ut ur alkoven och personen nickar vänligt till oss båda innan personen lämnar huset.
– Kom och titta här, säger mormor. Vi går fram till en alkov. Där inne ser jag en del knappar med konstiga tecken på. Alkoverna rymmer två personer så vi går in i en och mormor trycker på en knapp. Alkoven försvinner … och dyker upp igen. Vi går ut och där ute … är torget!?!
– Vad har hänt? Hur hamnade vi här?
Mormor ler och säger:
– Du har sett Star Trek va?
Jag nickar.
– Du har just blivit ”beamad”.
– Teleporterad?
– Precis. Känns det bra?
– Jag känner ingenting, det känns precis som vanligt.
– Så här förflyttar vi oss inom staden. Utanför har vi farkosterna du såg på väg hit. Till andra städer eller planeter har vi större och snabbare farkoster. De kan vi titta på en annan gång. Ska vi förflytta oss tillbaka till Alhena?
Vi förflyttar oss tillbaka till Alhena. Jag är så glad över att ha fått träffa mormor igen och vi lovar att hålla kontakten. I ”dimensionsvärlden” känner vi ju precis var vi är så det spelar ingen roll om mormor är på Ashtar Commandskeppet eller på Maia, vi hittar varandra. Vi kramas och jag kliver upp på Alhena och åker tillbaka.
På vägen tillbaka frågar jag om jag kan få kontakt med Hasses mamma Birgit och pappa Holger och de dyker upp. De ler och hälsar. Jag frågar om det är nåt de vill förmedla till Hasse och Holger skickar uppmuntran och en glad nick. Birgit säger att hon tittar till Hasse ibland men vill inte gå för nära. Hon förmedlar att hon påverkat Hasse så mycket medan hon levde i en fysisk kropp att hon inte vill göra det nu. Hasse behöver bli självständigare och följa sina egna känslor mer. Jag tackar och vi tar avsked.
Friden av resan med Alhena räcker länge. Jag har varit i ett lyckorus hela dagen och nu kl 17:32 är jag fortfarande kvar i den. Jag ser fram emot fler resor i dimensionerna.