När det var dags för Själens Stjärna blev det ett stark möte
Det har varit en tung tid för mig. En hel del gammalt i mig vaknade och väcktes upp i samband med #metoo-kampanjen, minnen som jag förträngt. Jag blev förvånad, ledsen och sedan arg. Att bli arg är ett friskhetstecken men det är jobbigt ändå. Så fick jag en massa fysiska krämpor, yrsel och ryggproblem. Kotan mellan skulderbladen trycker på både lungnerven och en del ryggmuskler vilket gör att det hugger till när jag rör mig och när jag andas. Nu har jag brottas med fysiska besvär i två veckor och är ganska trött på det, nu när det närmar sig julafton och jag har inte kunnat göra speciellt mycket.
I flera dagar har jag haft en pockande känsla och Själens Stjärna har dykt upp i mina tankar. Det är bara den som står för Själens Stjärna kvar att kanalisera av de chakran som ingår i min behandling Stjärnchakrahealing. Tidigare har jag mer eller mindre vetat i förväg vem som skulle komma vid kanaliseringen men den här gången är jag väldigt förvirrad. Jag är inte säker på att det är en Ärkeängel.
Jag möter mina vänner på ängen vid dammen med vattenfallet och vi tar varandra i händerna och står stilla en stund. Alhena står startklar och jag kliver upp på henne. Med en sista blick på mina vänner som leende nickar avsked till mig vänder vi om och kastar oss ut i universum. Vi landar i nionde dimensionen och jag kliver sakta av. Jag ser ett antal som passerar vägen jag brukar gå till trädgården medan andra står vid sidan om vägen och ser på mig medan jag går vägen framåt. När jag gått några meter vänder jag mig om och kastar en blick på Alhena som uppmuntrar mig genom att frusta och skrapa med ena framhoven.
Jag går sakta förbi den stora tronen jag blev initierad i och kommer snart till ingången till trädgården. Där inne i den lummiga skogen befinner sig den underbara fontänen och jag går fram till den och doppar min ena hand i det klara vattnet. Sakta och fundersamt går jag fram till den varma stenen jag satt på när jag mötte Ärkeängeln Raphael när vi talade om hjärtchakrat. Jag lägger handen på stenen och känner den helande värmen. Så vänder jag ryggen mot stenen och går in i skogen till vänster. Efter en liten stund kommer jag till den underbara och fridfulla gläntan där jag mötte Ärkeängeln Jophiel och samtalade kring Glädjepunkten. Precis som då får jag en glad känsla och det är nästan som om en liten flickas glittrande skratt fyller gläntan men jag ser ingen. Däremot kommer gläntans oerhört vackra fjärilar och hälsar mig välkommen. De sätter sig på mitt huvud, mina axlar och mina armar med vingarna uppåt så jag ser undersidan av deras vingar. Jag njuter av allt det vackra som jag tar del av och som på en given signal breder alla fjärilarna ut sina vingar så att jag får se dem i all sin prakt innan de flyger iväg igen.
En stund står jag stilla medan fjärilarna försvinner bort i gläntan och bland ängens blommor innan jag vänder om och går tillbaka till den varma stenen. Därifrån börjar jag klättra, högre och högre tills jag står på den höga bergstopp som verkar omges av moln på alla sidor. Det var här jag mötte Ärkeängeln Indriel, pratade om Tredje Ögat och fick följa med på en resa i högre dimensioner som jag inte kan minnas med mitt dagliga medvetande. Det var en magisk upplevelse.
Det är dags nu känner jag. Det är dags att träffa den som står för chakrat Själens Stjärna och det är inte här mötet ska ske. Jag tittar än en gång uppåt mot ljuset innan jag vänder neråt igen, klättrar tills jag kommer till den varma stenen och går bakom den. Den här skogen består av majestätiska träd liknande tallar och när de glesnar befinner jag mig i gläntan med en höjd i mitten. Det blir ett kärt återseende för det var på den här höjden jag mötte den eldiga Ärkeängeln Nathanael, ärkeängeln för Kronchakrat. Jag känner att mitt nästa möte är nära förestående så jag skyndar på stegen. När jag närmar mig höjden ser jag att en väg är uthuggen efter kanten, den slingrar sig upp till toppen. Jag blir glad över att det är en slät väg och ingen trappa, jag har så svårt för trappor.
När jag kommer upp på höjden som är högre än de majestätiska tallarna ser jag förvånat att toppen är annorlunda mot förra gången jag besökte den. Nu är toppen planare och i dess mitt står två stolar av sten med ryggstöd. Jag saktar ner stegen när jag ser dem men går närmare och lägger handen på armstödet på den ena. Den är slät, så slät. Medan jag står där och studerar stolarna har jag nästan glömt varför jag är där av fascination över stolarnas konstruktion men blir snabbt medveten igen när jag känner att jag inte är ensam i gläntan.
När jag vänder mig om ser jag någon som närmar sig höjden. Det är något bekant över den som kommer, både längden och utseendet samt den fotsida klädseln. Den tydliga manliga energin slår emot mig men den är enbart trygg. När vi möts framför stolarna är jag klar över vem det är och jag känner mig mycket hedrad.
– Hej Lena, säger han.
– Hej, svarar jag.
Den som på Jorden är känd under namnet Jesus Kristus står framför mig med ett leende och lägger sin ena hand på min axel.
– Varsågod och sitt på min högra sida Lena, säger han och visar med ena handen på den högra stolen.
När vi båda sitter frågar jag stilla:
– Heter du Jesus Kristus här eller har du ett annat namn i den här formen?
– Jesus blev jag döpt till när jag inkarnerade på Jorden, här är jag känd under namnet Sananda. Kalla mig gärna det, säger han och ler.
– Ok, svarar jag.
– Du har det tufft nu, både ser och känner jag. Du är en typisk ljusarbetare.
– Okej? Och vad är det? Du får gärna förklara närmare.
– Det gör jag så gärna. Det är fler än du som behöver få veta det här. Ni ljusarbetare är känsliga och lyhörda för att kunna utföra den uppgift ni tagit på er. Era uppgifter är verkligen inte lätta och för att kunna göra det ni ska behöver ni vara känsliga och lyhörda för andra men det har en bieffekt. Kan du gissa?
– Nej det tror jag inte, svarar jag svävande.
– Du vet men du ska få bekräftelse. Bieffekten är att ni har så lätt för att ta på er andras bördor: skuld, skam och andra problem. Er bibel är feltolkad, ni ska verkligen inte bära varandras bördor för vem lär sig något om någon annan bär ens bördor. Och nu pratar jag inte om fysiska ansträngningar utan lärdomar.
– Det förklarar en hel del.
– Visst gör det. Många sk kroniska diagnoser, som många ljusarbetare har – inklusive dig själv – är ofta sviter av att ni tagit på er alldeles för mycket av andras problem och försökt motsvara deras förväntningar på er. Ni tar på er andras skuld och skam, går emot er själva i handlingar vilket gör att ni får symptom och problem i kroppen och sen känner ni att ni inte räcker till. Ni tror att ni är dåliga och är till besvär.
– Det är verkligen inte bra, utbrister jag. Vår ork minskar och vi känner oss inte orka göra det vi vill och det vi ska.
– Det blir liksom en ond cirkel vilket inte är bra. Ni behöver vakna till insikt och göra något åt det här.
– Vad föreslår du, Sananda?
– Mitt förslag är att ni träffas regelbundet, lättar era hjärtan för varandra och ger healing. Bara lyssnandet i sig är en healing men många av er har, som du, en healingförmåga där högre energier kan förmedlas och gör att det är lättare att släppa taget om det som inte tillhör er själva samt förlåta er själva.
– Det skulle verkligen vara en befrielse, säger jag kraftfullt.
– Du ska få hjälp innan vi skiljs åt men först ska vi prata om Själens Stjärna.
– Ja tack, det ska bli intressant. Själens Stjärna blev inte tydlig för mig förrän jag började jobba med Stjärnchakrahealing.
– Det chakrat behöver ni blir medveten om nu i den här tiden. Vet du varför, Lena?
– För att den har att göra med högre energier?
– Ja, det skulle man kunna säga. Kronchakrat öppnar vägen för högre energier medan Själens Stjärna är varje individs yttre och högsta gräns mellan det fysiska och det andliga. Man skulle också kunna kalla Själens Stjärna för det Högre Jaget för det är det närmaste ens andliga jag ni kan komma i en fysisk kropp. Själens Stjärna är porten till högre sfärer och du behöver en nyckel. Nyckeln är Hjärtchakrat. Du kan inte öppna din egen port utan att hjärtat är med, kärleken till dig själv, ditt ursprung och Källan.
– Källan har många namn, visst har den?
– Ja, på Jorden finns det en uppsjö av namn. Kärt barn har många namn sägs det, tyvärr har en del missbrukats och fått en dålig klang. Ska vi räkna upp ett par, eller vad säger du Lena?
– Ok. Gud, Jahve, Allah, Den Stora Modern, Naturen, Källan, Universum, Alltet. Det är vad jag kommer på nu.
– Det är bra, det räcker nog. Jag tror de som läser det här förstår vad du menar.
– Ja, det tror jag med.
– Nu ska du få fråga det du har funderat över när det gäller mig. Sätt igång.
– Ok. Jag har undrat över om du var gift och hade barn när du var inkarnerad som Jesus för ca 2000 år sedan.
– Ja, jag levde som en vanlig människa och hade fysiska behov. Efter min resa till Asien, där jag bl a lärde mig healing, gifte jag mig och fick barn. Vet du vem min fru var?
– Jag gissar på Maria Magdalena, en av dina lärjungar.
– Lärjungar och lärjungar, vi jobbade för samma sak och jag var talesperson. Ungefär som ett politiskt parti med en partiledare. Ja, jag gifte mig med Maria Magdalena. Efter min död flydde hon och barnen till Frankrike, healingförmågan gick i arv och många bland katarerna hade den förmågan. Ett stort antal på Jorden härstammar från oss och en hel del av er ljusarbetare är släkt med oss.
– Coolt! Det gillar jag.
– Härligt att du tycker det. Här kommer Maria nu.
En vacker mörk kvinna med en mycket klädsam fotsid klänning med mjuka färger dyker upp framför oss, hon går fram till mig och kysser min panna och tar mina händer.
– Älskade Lena. Vad du kämpar, glöm inte att du aldrig är ensam.
– Tack Maria, svarar jag henne med ett strålande leende. Är ni tillsammans nu också?
– Vi jobbar ihop som vi alltid har gjort, säger Sananda medan han tar en av Marias händer i sina. Sedan vår inkarnation som gifta kanske vi har ett något starkare band men vi är inte ”ihop” som man är när man är i fysisk form. Svarar det på din fråga?
– Ja tack.
– Nu är det dags för healing och vi ska ha mer hjälp. Sitt kvar, säger Sananda och reser sig upp. Han lägger sin högra hand på min rygg, precis över kotan som smärtar mellan skulderbladen. Hans högra hand håller fortfarande Marias hand, hon har nu ställt sig på Sanandas andra sida för nu träder Ärkeängeln Raphael in i vår gemenskap och lägger sin högra hand över mitt Hjärtchakra.
– Nu healar vi dig för att du lättare ska kunna släppa allt bagage som hindrar din väg framåt, du bör lätta på bördan av all energi som egentligen tillhör andra.
Jag vet inte hur länge jag fick vara i den underbara känslan av kärlek, bekräftelse och helande men till sist avlägsnades händerna och Ärkeängeln Raphael försvann. Sananda och Maria står framför mig och ser kärleksfullt på mig.
– Lena, gå i frid och vet att vi alltid är med dig. Förmedla till andra på Jorden att detsamma gäller för dem.
– Tack, viskar jag hänförd medan jag ser dem gå nedför branten och försvinna in i skogen tillsammans.
Den här känslan vill jag för evigt minnas. Den ska hjälpa mig bära de fysiska och känslo-mässiga smärtor jag ofta har och hjälpa mig göra mig av med det jag inte behöver bära.
Tacksam och lyckligt tillfreds strosar jag tillbaka till Alhena och reser åter till den fysiska världen.