Resan då jag mötte Ärkeängeln Indriel och samtalade kring Tredje ögat
Jag är ganska speedad efter helgen. I lördags (14 oktober 2017) var Eva och Enya Twinflame på Leia företagshotell och höll workshop i Uppstigning samt gav Twinflamehealing. I går, söndag, låg jag i sprängande huvudvärk, blev illamående och låg i mörker i sovrummet. Frampå kvällen gav det med sig och jag blev medveten om min allrakäraste syster YlvaLi som jag hade kontakt med innan AT men inte sedan. Igår blev jag medveten om henne igen och det blev verkligen ett kärt återseende. Jag förstod också att söndagen innebar en enorm rensning av gammalt, både från tidigare liv och från det här livet. Idag känner jag mig väldigt ”ny” och ”fräsch” på nåt sätt men lite speedad ändå.
På min flygande ö rullade jag runt med katterna i gräset och busade. YlvaLi kom också och Alhena skuttade runt oss. Helt plötsligt blev jag ett med var och en, ibland samtidigt, ibland klev någon ”ut” innan nästa klev ”in” i mig. Det var väldigt omtumlande. Det påminde mig om känslan när mormor Evelina gick in i mig 2008 innan hon återföddes på Plejaderna. Man är sig själv men så mycket mer och blandas på ett sätt som är främmande men ändå bekant. Mycket svårt att förklara. I alla fall blev jag medveten om att mina kraftdjur ”personifierar” krafter jag har men som är svåra att hantera eller vara medveten om i alla situationer. Kraftdjuren ”bär” kraften åt mig kan man nästan säga och jag kan använda mig av dem när jag önskar, då kommer kraftdjuren. YlvaLi däremot är min syster från flera liv, senast när vi bodde på Plejaderna. Sedan jag valde att gå in i Jordens reinkarnationssystem har hon varit min ”guide” och följeslagare.
Så känner jag att det är dags att med Alhena åka upp till 9:e och möta chakraängeln för Tredje Ögat. Vi blir alla medvetna om det samtidigt och stillar oss. Katterna sätter sig lugnt bredvid mig, Alhena står startklar och YlvaLi nickar och tar ett steg tillbaka.
Jag reser mig upp och går till Alhena, svingar ena benet över hennes rygg och med några skutt har hon passerat trappan och kastar sig ut i det stora svarta intet. Vi landar på det vanliga stället och jag kliver av. Humanoider, änglar och andra varelser passerar och vinkar medan jag skyndar mig förbi tronen och in i trädgården. Jag faller på knä vid fontänen och känner en överväldigande längtan, en längtan som inte trädgården kan tillfredsställa. Jag rusar längre in i trädgården, närmar mig de stora stenarna och ser en brant backe fylld med stora stenar och längst upp strålar ett ljus utan dess like. Jag rusar uppför branten och hamnar på en hög platt bergstopp ca 3 meter i diameter. Runt toppen, en bit ner, är det helt täckt med vita moln och man ser inget nedanför.
Jag sträcker mig mot ljuset som strålar fantastiskt vackert och en bred stråle skiner rakt ner på bergstoppen där jag står. Så märker jag att jag inte är ensam. På min högra sida dyker så en ängel upp och jag förstår direkt att hon är en ärkeängel. Jag säger hon för hon ger tydliga feminina drag och är strålande vacker i blont långt och mjukt lockigt hår. Ansiktet är vackert och lite sött. Hon är klädd i en fotsid vit klädnad med två långvästar över som nästan skymmer det vita och långvästarna är indigoblå och djupt lila. Västarna är dessutom broderade med guldtrådar i fantastiska mönster, en del mönster känner jag igen från helig geometri medan andra är helt främmande för mig.
– Indriel? frågar jag
– Ja, det är jag, svarar hon och ler. Hur mår du? Du känns lite speedad.
– Jag dras till ljuset, jag längtar så, svarar jag.
– Jag förstår det, det är ditt nästa steg. Men först får du bekanta dig med mig. Vad känner du och vad ser du när du ser på mig?
Hon tvingar mig att sansa mig och koncentrera mig på henne. Jag faller till föga, blundar och tar ett par djupa andetag. När jag öppnar ögonen står hon lugnt kvar och jag översköljs av känslor som jag förmedlar när jag känner dem.
– Du känns väldigt kraftfull men ändå tillbakadragen. Du gör otroliga jobb men gör inte anspråk eller ”skriver under” med din signatur när du jobbat. Det här gör att många inte känner till dig även om de känner till dina energier och ditt jobb men de vet inte vem de har att tacka för hjälpen. Du känns som om du är helt nöjd med det och gläds åt det resultat du får vara med och åstadkomma.
– Du är som vanligt bra med ord, Lena, och du har helt rätt. Vet du varför du kan beskriva mig så exakt?
– Nej, svarar jag förvånat.
– För att du är väldigt lik mig, Lena. Du har många av de egenskaper du just beskrivit att jag har.
– Åh, svarar jag förvirrat.
– Vill du jag ska berätta vad som är det viktigaste med Tredje Ögat, Lena?
– Ja tack, svarar jag snabbt och blir mer fokuserad.
– Tredje Ögat representerar det chakra där människorna har sin förmåga att förnimma andra dimensioner. Förmågorna brukar kallas olika saker som clairvoyance – klarseende, clairsentience – klarkännande, claircognizance – klarvetande och clairaudience – klarhörande. Det här är de vanligaste och det är Tredje Ögat som ”styr” och sköter de här förmågorna.
– Kan man få dem eller måste man ha dem från födseln?
– Alla har förmågan att utveckla sina förmågor och alla har tillgång till alla sätt, det handlar om intresse och öppenhet. Genom att vara öppen för en eller flera förmågor aktiveras Tredje Ögat och därmed får man tillgång till förmågorna och kan utveckla dem. Vad som inte går att forcera är utvecklingen. Man måste vara redo. Det är ofta en av förmågorna som vaknar först och genom att använda sig av den fördjupas och breddas den och det väcker i sin tur upp fler förmågor. Det är ett fåtal som kan behålla alla helt utvecklade från födseln, det krävs en stark själ för att hantera det.
– Men barn föds ju ofta med förmågorna, ser och hör så mycket som vuxna inte gör?
– Ja, alla barn föds med förmågorna intakt för att underlätta övergången till den mer kompakta fysiska världen. De som behåller dem upp i åldrarna, utan att betraktas som konstiga av omgivningen, är mycket starka själar som hela tiden vet vad de gör och varför de kommit till Jorden i en fysisk kropp. Det vanliga är att själen får en del av sitt minne blockerat för att inte övergången ska bli så traumatisk. Att då ha förmåga att se och höra sina vänner och guider från andevärlden underlättar en hel del.
– Okej. Så om förmågorna blir avstängda, vilket de ofta blir av en eller flera orsaker, under uppväxten, kan vi väcka dem igen. Genom intresse och genom att öva?
– Helt rätt.
– Men det går inte att tvinga sig att snabbt få full tillgång till förmågorna?
– Nej, det går inte. Det skulle ni inte klara av. Det måste komma i den takt som är bestämt och som ni individuellt klarar av och är intresserade av.
– Okej, då förstår jag mer om Tredje Ögat. Tack Indriel, säger jag och ler. De här förmågorna används ofta av Ljusarbetare. Då kan man väl säga att du är Ljusarbetarnas Ärkeängel?
– Varsågod. Ja, man skulle kunna säga att jag är Ljusarbetarnas Ärkeängel. Vad sägs om att resa till Ljuset nu?
– Får jag det? frågar jag helt överlycklig.
– Ja, det var en av anledningarna till att jag kom nu. Du har rensat otroligt mycket sista tiden, speciellt igår när du låg i huvudvärk. Det kom upp så mycket på en gång att ditt fysiska huvud och hjärna hade svårt att hantera det. Vilken tur att du var så lugn och lät allt ha sin gång.
– Det hjälpte nog till att jag var trött efter förra helgens Mirakelmässa och lördagens workshop i Uppstigning med Eva och Enya Twinflame.
– Ja, det underlättade verkligen. Men nu tror jag vi ger oss iväg, säger Indriel och erbjuder mig sin hand.
När jag tar hennes hand känner jag att jag ska ta ett steg framåt och då hamnar jag på den breda strålen som kommer ner från Det Stora Ljuset. Vi glider tillsammans upp, upp och in i den kraftfulla, kärleksfulla Ljuset som bara är, som innehåller Allt. När jag är där och är uppfylld av allt då……
Jag ”vaknar till” när jag kliver ner på bergstoppen med Indriel på min vänstra sida och Ljuset bakom oss. Jag ser förvirrat på Indriel som ler och säger:
– Nu är du förberedd för fler dimensioner och världar du ännu inte varit till.
– Men vad hände? Jag minns inget, svarar jag undrande.
– Det som hände är nerprogrammerat i ditt undermedvetna och kommer att aktiveras i omgångar. Det som hände är din upplevelse och ska inte redogöras för andra tillsammans med ditt möte med mig. Nu säger jag farväl så länge. Vi ses igen.
Hon kramar min hand, släpper den sedan och går ner för höjden till trädgården.
– Tack kära Indriel. Jag ser fram emot vårt nästa möte.
Jag står och ser efter henne länge, länge. Sedan vänder jag mig om mot Ljuset, för ihop händerna framför bröstet och bugar för att tacka. Så vänder jag mig och går ner till trädgården igen.
Vid fontänen knäböjer jag, öser upp lite vatten och dricker. Så reser jag mig upp och går sakta ut ur trädgården, förbi tronen jag blev initierad i när jag fick tillgång till Stjärnchakrahealingen och ser Alhena stå där jag lämnade henne. När jag nästan är framme hos henne står plötsligt en humanoid framför mig och jag får tvärstanna för att inte gå in i humanoiden. Jag ser rätt in i ”magen” på honom (honom säger jag för jag känner tydliga maskulina energier från honom). Jag ser sakta och förvånat upp mot ansiktet och där ser jag in i ett par lugna och vackra ögon som för tankarna till de små glaskulorna med en “iris” i färg, som vi spelade kula med som barn. När vi har ögonkontakt bugar han vänligt och lägger sina enorma händer på mina axlar, böjer sig ner och för sin panna mot min.
Ord och information strömmar in i min hjärna:
”Hej Lena, jag heter Cirkoneum och kommer från ???? (främmande ljud och kombinationer av ljud gör att jag inte uppfattar riktigt). Du är nu redo för andra världar och dimensioner och jag inbjuder dig härmed med glädje till ???? när det passar. Vi hörs senare för att bestämma när och du kommer att bli ledsagad. Önskar dig allt gott tills vi ses igen.”
Beröringen från pannan lättar och jag ser upp mot Cirkoneum när han ställer sig upp igen, släpper mina axlar, bugar sig igen och lämnar mig.
Jag går som i trans till Alhena som tar oss ner till ön igen där de andra väntar. Jag sätter mig tungt på gräset, katterna trycker sig mot mig och kurrar medan jag lite frånvarande stryker deras päls. YlvaLi ställer sig bakom mig och masserar mina axlar. Sakta återvänder jag och blir medveten om nuet och den här dimensionen.
Dags att jobba och skriva.